Igår var som en vanlig dag..
Förutom att man kände sig mer ensam än vanligt, och man fick tyvärr inse att det nog verkligen var så!!
Följer ni dennna hittar man vägen hem till mig!!
Saknar verkligen att ha ett traditionsgäng.. Så man inte behövde tänkta så mycket på hur man skulle fira och med vilka man skulle fira högtider ihop med. För jag är en som verkligen vill fira dem..
Jag trodde verkligen inte det skulle ha någon betydelse att vi inte hade planer på nyår, men igår slog det mig hårt. Att man inte fått någon inbjudan att fira mer någon… Även om vi sent visste att vi hade barnvakt, så har ju det ingen betydelse.. Bara grejen att ingen hade oss i tankarna då de funderade på hur de skulle fira sin nyår..
Jag kollade med de som va “viktiga” för mig i mitt liv, eller hur man nu ska säga. Men de va ju redan uppbokade, det “kändes” inte i början. Men igår fick det mig att tänkta mer på det. Varför va inte jag så viktig för dem att de kollat med mig först??? Och om vi inte visste om vi hade barnvakt då, kunde de vi ju kollat det!!
Sak samma nu… för nu är det över!!
Men tankarna och känslorna finns kvar!
Hade jag känt så här om vi INTE haft barnvakt?
Tror jag allt, för fortfarande ingen som ville fira med oss ju :(
(eller visade det i alla fall)
Så idag.. Första dagen på det nya året.. Har man verkligen dalat ner i en depression!!
"Ensamhet är så mycket lättare att bära om man vet att den är tillfällig, för stunden eller för en begränsad tid...om man vet att det i slutet av ensamheten står någon som älskar och saknar...
...om man vet att man delar sin saknad och längtan med någon som har samma mål...samma tankar om framtiden och livet...samma längtan och drömmar.
Då är man inte längre ensam - då är man för sig själv för en stund, då väntar man..."
Visst är man inte helt själv.. Tommy och Nadja finns ju med mig och jag äslkar dem över allat annat. Men lite hemskt sagt, så "räknas" inte de liksom sådana här dagar.. hoppas ni förstår min tanke! För vänner har alltid varit ett viktigt kapitel i mitt liv, och kommer alltid vara det.
Med tanke på att man som liten inte hade någon “riktig” familj.. Man bodde hos sin pappa som va /är alkoholist och hos mamma varannan helg i början. Efter man fyllt tolv bodde man hela tiden hos pappa.. Har man inte levt ihop med en kan det vara svårt att förstå, men han va inte min familj. Min vänner var det då, och det sitter i fortfarande.
Så de är kanske mer viktiga för mig än vad jag är för dem på sådana här dagar, och de ska jag nog egentligen vara glad över. För inte vill jag att de ska känna så som jag!!!!
Med tanke på att man som liten inte hade någon “riktig” familj.. Man bodde hos sin pappa som va /är alkoholist och hos mamma varannan helg i början. Efter man fyllt tolv bodde man hela tiden hos pappa.. Har man inte levt ihop med en kan det vara svårt att förstå, men han va inte min familj. Min vänner var det då, och det sitter i fortfarande.
Så de är kanske mer viktiga för mig än vad jag är för dem på sådana här dagar, och de ska jag nog egentligen vara glad över. För inte vill jag att de ska känna så som jag!!!!
7 kommentarer:
Usch då.. Det är inget skoj att känns sig så nere.. Man känner sig ensam fast man inte är det.. När min mamma dog så lärde jag mig vem/vilka som var/är mina vänner.. Även när jag gifte mig fick jag erfara vem min sk "bästa vän" var.. O hon finns inte kvar i mitt liv idag, vilket är väldigt tråkigt! Men, men..
Hoppas du får en bra dag!!
Många kramar fr Nina
ja, det är verkligen konstigt att man kan känna sig ensam när man har familj och vänner...
Man tycker det här man vänner borde vara lättare än vad det är och ibland är det bästa de man minst trodde..
"En vän är en person som kommer när andra försvinner" /Walter Winchell
Tack för din kommentar.. alltid lite uppiggande att då dem..
Jag vet som bekant precis hur du känner det....men jag vet inte om jag börjat acceptera att livet som förälder för med sig såna bieffekter....eller om det bara inte känns så tufft just nu då jag dels fick en inbjudan till nyår som vi tackade ja till, och dels har två gamla, men ytligare, relationer som precis börjat bli lite djupare och med det så kanske det kommer nya konstellationer, nya inbjudningar, nya "självklarheter"? Man lever ju på hoppet....=) Jag hoppas iaf att du oxå kan förlika dig med faktum och göra det bästa av situationen, eller att du snart får känna dig mer självklar i somliga relationer. Det är du värd. Kram
Tack för de orden Jenny.. skönt att man inte är ensam..
livet som förälder, den rollen har jag nog som sagt inte kommit in i än. Kankse varit lite lättare om man umgicks med andra barnfamiljer mer. Tyvärr så har man förlorat en del umgänge sen man fick barn, mycket för att man tacka nej till många inbjudningar första året tror jag. Är ju fortfarande vänner" med dem, men umgås inte alls som innan. Det tycker jag är lite tråkigt. Men måste nog acceptera snart att livet med barn förändras... både på gott och ont!!
Vännen..
Jag vet precis hur det är att inte ha ett traditionsgäng, vet vad du menar.
Det är först sista året som vi fått det ..
Även jag är uppvuxen med en far som är slkoholist även att jag inte bodde hos honom så tror jag att betydelsen för högtider är större för oss.
Det var väldigt fint och tänkvärt skrivet.
Stora kramar o du.. 2010 blir ditt år!
Tack för din kommentar.. kul att se att du läser bloggen :) Får hoppas man får raggat upp ett litet gäng i framtiden då som gärna vill fira olika högtider med än ;)
Det är inte så lätt det där med familj och vänner... förstår dina känslor, har varit där många gånger själv. Älskar högtider och vill göra nåt roligt. För många år sen var vi ett gäng som alltid firade ihop, det var bara det att det ALLTID varje år var jag som fixade det. Varje nyår, varje midsommar ibland påsk m.m. Sen när vi gift oss och skaffade barn prioriterade jag min man och barn mer. Det är dom jag kommer ha resten av livet, kanske inte mina vänner även om jag så hoppas. Man får nog lära sig att göra det bästa av situationen. Det jag har lärt mig är att om jag vill ha roligt på tex nyår så får jag fixa det själv, om inte så har jag inte så höga förväntningar heller...
Skicka en kommentar