Orolig....

*PANIK*

Börjar bli riktigt orolig nu angående snittet...

Lär ju bli nekad... känner det på mig!

Vet inte vad jag ska göra för att "övertyga" dem, vet många som skrivit brev. Men jag är ur kass på att formulare mig. Min panik eller om man nu ska säga oro växte med när jag prata med en av föräldrarna idag. Hon har snittat två gånger, med första var det inte planerat (om jag uppfatta det rätt) och med andra ville hon ha planerat snitt som jag. Men blev nekad första gången och fick verkligen kämpa. Jag kommer inte orka detta....

Så fort jag tänkte på det kommer tårara, även såklart när jag prata med föräldern.

Vågar jag säga att jag nästan ångra att jag blev gravid, vill ju ha fler barn. Men är det värt att må så här dåligt?

Att inte våga och får panik över att kanske  behöva föda normalt som så många andra gjort utan problem. 

Nu har det ju försent...  som man bäddar får man ligga!

Trodde inte det skulle va så svårt att få snitt med tanke på att man har rätt till att välja enligt lag, skulle ha kollar upp det mer och kämpat för snitt innan jag blev gravid. Fast om jag inte fått det, hade jag då vågat bli gravid när jag vet hur det hela kan sluta!! 

Nä.. usch!

Hur ska jag få detta ut tankarna??