Om jag inte minns fel va det strax efter åtta på morgonen idag, för ett år sedan.. Då dog inte bara du.. Utan även en bit av mig.
Älskade ängel.. Det gör så ont!
Ett sådant oändligt tomrum har du lämnat efter dig.
Sorgen och smärtan gör att jag växer en smula,
men en bit av mig dör också varje gång jag tänker på dig..
Förlåt!!
Saknar dig Nikita!!
Likt en fjärils vädjan
från våta höstlöv,
redo att falla,
ropar sorgen efter plats
när ett tomrum fylls med liv
Strömmar av lycka
tvekar i hjärtat,
redo till kärlek.
"Nog finns plats för oss alla",
svarar vackraste fjäril.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar